Bäcksländor och ramslök

Bäcksländor och ramslök

Efter en händelserik vecka blev det besök till den vackra å jag ofta tillbringar fiskestunderna vid. Våren börjar visa sig från sin bästa sida med fågelkvitter och värmande solstrålar som tränger igenom grenarna, träden knoppar och blommorna börjar sträcka sig upp ur jorden för att fånga de första värmande strålarna som når marken. Ramslöken har redan fyllt gröna ängar och doften av den goda primören fyller varje andetag man tar.

Även de första bäcksländorna börjar komma fram och allt börjar bli som vanligt igen för en flugfiskares vardag. Några små och sporadiska vak kan höras när man promenerar lägst denna vackra å som slingrar sig fram genom mellan träd och ängar.

Jag kunde inte låta bli att slå mig ner vid ån och ta en god kopp kaffe. Det var den godaste koppen jag druckit på länge. Tror inte att hade med själva kaffet eller att jag bryggt ”extra” starkt utan allt runtomkring. Solen som värmde, fåglarna som sjöng i fjärran, doften av ramslök som irriterade näsborrarna och inte minst det håliga ljudet från vattnet som rinner sakta och formas i foror.

Vi den stunden kunde jag skåda allt det vackra som naturen har att erbjuda och det bästa av allt var att se årets första vak. En lite vacker öring som steg till yta föra att äta av de bäcksländor som kom flytande med strömmen.

Jag tog en sista klunk av kaffet innan termosen åkte ner i väskan och jag kom på mig själv le. Jag skulle få möjligheten att för första gången detta år kasta på en vakande fisk och torrflugeasken kunde dammas av.

Den ivrighet som uppstår är obeskrivlig, en känsla man ofta hade som barn när man längtade efter något. Jag knöt på en bäcksländeimitation på tafsen och la ut flugan för den fösta driften på länge, det var en perfekt drygt och plötsligt försvann flugan under ytan och lämnade en virvel bakom sig. YES!! sa jag för mig själv i samma veva som mothugget gjordes. Det var en vacker prickig varelse som bjöd upp till dans och snart åter skulle få sin frihet tillbaka.

Känslan av glädje och någon slags mättnad gjorde sig påmind och jag var oerhört nöjd med starten på dagen. Säsongen var igång på allvar ovetandes om vad den har att erbjuda. Jag gick vidare uppströms och verkligen njöt av de vackra platserna.

Efter några timmars promenad längst ån, ett par vackra öringar landade kände jag mig nöjd med dagen och traskade vidare till bilen och hemförd väntade.

Tacksam för möjligheten att uppleva allt det vackra och känna sig närvarande i nute när man är i naturen kunde jag med lugnet i fokus återvända till vardagen igen.

Vi ses snart igen…

Lämna ett svar

Stäng meny
Translate »